Tre pastorer som betytt mycket för församlingen i Trelleborg under lång tid, Ernst Almqvist, Georg Steen och Gunnar Pettersson. Här har alla samlats på estraden i kyrkan på Valldammsgatan, kanske under något jubileum.

Harald Strömstedt var en mycket varm och nitisk människa med stort hjärta för de nyfrälsta och ungdomarna. Han var en andlig fader för alla i församlingen och en god förkunnare.

Karl Wärn tillbringade fyra år i församlingen från 1950. Han hade talets gåva, hans levande och intressanta förkunnelse berörde alla som lyssnade. Han hade också en gåva att be för sjuka.

Styrelsen utgjordes länge av församlingens äldstekår. Här ser vi denna ledningsgrupp från början av 1950-talet. Stående från vänster: Alfred Johansson, Georg Jönsson, Eugen Ganslandt, Albin Eborn, Valdemar Ferhm. Sittande: Carl Svensson, Karl W'rn, Anton Nehlin.

Söndagsskola och barnverksamhet samlade många barn och ledare under slutet på 40-talet och framåt. Här är en bild från omkring 1947 i kyrkan på Valldammsgatan 2. Palmerna fanns i kyrkan långt innan de började synas ute på infarten i Trelleborg.

Efter tiden med Ernst Almqvist hade församlingen flera vakanspredikanter tills Philip Nilsson accepterade kallelsen som föreståndare. Philip syns här till höger tillsammans med vice ordförande Eugén Ganslandt, som betytt enormt mycket för församlingen under många år. Philip var en god predikant som predikade med stor inlevelse och stort personligt engagemang.

Få pastorer har satt sin prägel på församlingen på senare tid som Nils Sjöström. Han var föreståndare 1977-1990 och dessutom vakansföreståndare 1993-1994. Nils hade en utbildning i statskunskap och var full av idéer och visioner. Han hade också lätt att engagera sig för människor i nöd och han fick en speciell inriktning att ta hand om flyktingar. Han kallades ofta för flyktingpastorn och i det flyktingfientliga klimatet i Sverige under den tiden utsågs han av Sveriges Radio till "Sveriges modigaste man" och av Immigrantinstitutet förärades han Förtjänstpriset.

Lokalen på Valldammsgatan 2 blev till slut omodern och saknade lämpliga serverings- och ungdomslokaler och hade dessutom dåligt placerade toaletter. Därför beslöts att bygga en ny kyrka. Grundplåten utgjordes av ett arv efter Victor Palson, en tillfällig besökare från USA som tillbringade en tid i Trelleborg många år tidigare. Han hade inga släktingar och testamenterade hela sin kvarlåtenskap till församlingen, ca. 700.000 kronor. Projektledare och inspiratör för bygget var föreståndaren Nils Sjöström och församlingens medlemmar utförde en stor del av arbetet.

När tre veckor återstod till invigningen, den 24 april 1982, sattes kyrkan i brand av några ungdomar och hela byggnaden fick rivas längs med marknivån. Källardelen kunde saneras men resten fick ersättas helt och hållet.

Efter en nattlig samling med bön och samtal beslutades att församlingen skulle träffas nästföljande morgon på brandplatsen för kaffe vid eftersläckningen. De som var med samlade nytt mod och många invånare i Trelleborg visade sitt djupa deltagande. Vi fick kraft att gå vidare.

Kyrkan byggdes upp igen med hjälp av försäkringsbolaget och invigningen ägde rum till Advent samma år, 1982. Kyrkan är en luftig byggnad med synliga limträbalkar och furupanel i taket. Tillbyggnaden utrustades för att rymma Sveriges första kristna fritidshem. Det byggdes även ett fotolabb, som snart ändrades till en närradiostudio. Ett separat utrymme, med direkt uppgång till trädgården var tänkt för mopedverkstad i ungdomsarbetet.

I kyrkans sidobyggnad startades Sveriges första kristna fritidshem, något som väckte både sympatier och motstånd. Sympatier från föräldrar som upptäckte att barnen fick en förnämlig tillvaro i en positiv miljö och motstånd från en del kommunala befattningshavare som hade svårt att dela med sig av statsbidraget. Församlingen erbjöds 700 kr per barn och år, medan ett annat fritidshem som drevs som föräldrakollektiv fick 11.000 kr per barn och år. Detta innebar att den allra största delen av driften fick täckas via kollektboxen. Med upptill tre anställda fritidsledare blev detta en mycket tung post för församlingen. När sedan fritidshemmen skulle integreras med skolan blev situationen ohållbar och verksamheten fick läggas ner.

Bosse Tunhav kom som föreståndare till församlingen 1991 och arbetade i två år. Bosses stora längtan var att människorna skulle finna en varm och innerlig gemenskap i församlingen. Han hade erfarenhet av att arbeta med äldre människor men blev också "kompis" med ungdomarna eftersom han var ung och förstod ungdmarnas behov.

Under tiden med Torbjörn Söder (1994-2001) fick församlingen verksamhet en annorlunda inriktning. Torbjörn var mycket folklig och skaffade sig många vänner bland "vanligt" folk genom sin positiva framtoning. Verksamhet bland de äldre fick nu en kick framåt och kyrkan var ofta fullsatt vid möten av typ "Minns du sången" och kafémöten. Tillsammans med Trelleborgs Kommun startades Väntjänsten och aktiviteter ute på servicehemmen där församlingsmedlemmar umgicks på ett naturligt sätt med de äldre och avsidestagna genom att samtala, sjunga och spela spel med dem.